Kaffe och funderingar

Barn och familj, samhälle / Mobbing, barn / Permalink / 0
Hej 
 
Jag är fortfarande hemma på vab 🤒 mysigt men jobbigt att se sina älsklingar sjuka. Man vill ju se de friska och glada, så som de brukar vara 💞 Nu sitter jag med mitt morgonkaffe och summerar morgonen...
 
Det pratas ofta om vikten av att ha en utbildning när man ska jobba med barn, och jag välkomnar den MEN man kan inte bli en bra pedagog automatiskt bara för att man är universitetsutbildad. 
Personlig lämplighet borde väga tyngre än vilken utbildning man har. Det har jag, tyvärr, ofta sett prov på inom barnomsorgen där pedagoger saknar kompetens och de personliga egenskaper som krävs. 
 
Till exempel hur man bemöter ett litet barn och deras föräldrar. Skillnaden på rätt och fel är inte alla som klarar av att se. 
Bara en sådan enkel sak som hur man bemöter ett barn som just blivit avlämnad på skola eller förskola och gråter efter mamma. 
Idag så jag prov på ett väldigt dåligt exempel på en pedagog som har varit verksam i hela sitt yrekssamma liv (ca +30 år).
Scenario: mamma lämnar barn i skolan, pussar och kramar och sedan går hon, som brukligt till arbetet. Barnet börjar gå till fönstet, hulkar och gråter efter mamma. 
Självklart så tröstar och lugnar pedagogen barnet, eller? Nej!
Pedagogen höjer rösten mot barnet: Näe, nu får du skärpa dig! Kom in här nu! 
 
.............. 
 
Jag häpnar! 
Men för att inte göra det värre för barnet så håller jag tyst. 
Sedan går jag genom skolgården med tungt hjärta och mår dåligt över hur illa behandlat barnet blev. 
Jag är ju den som lägger mig i och bryr mig om men det brukar alltid sluta med att jag får bära hundhuvudet. 
Det blir kanske värre om jag tar upp detta med pedagogen? 
Det har ju inte fallit i god jord innan när jag sagt ifrån eller ifrågasatt och ja, jag säger ifrån med god ton, annars kommer man ingen vart... om man ens gör det ändå.
 
Hade barnet varit elakt mot andra och bråkigt så hade jag förstått reaktionen men absolut inte när ett barn visar tecken på otrygghet.
Att bemöta barnet så ger det underlag för att barnet får skamkänslor, dålig självkänsla och undertryckta känslor. 
 
Anledningen till att jag skriver om denna enskilda händelse är att jag sett detta beteende många gånger från olika pedagoger. 
 
Barn ska känna sig trygga i förskola och skola och det speciellt bland lärare, pedagoger och fritidspersonal som ska hålla en god och proffesionell ton och samtidigt stävja mobbing bland elever. 
 
Alla har mindre bra dagar men det är ingen ursäkt till att inte uppträda proffesionellt i sitt yrke...
 
Kram ❤️
 
 

Vem var Rikard Wolff?

Allmänt, Personligt, samhälle / Döden, Homosexuell, Kärlek, Livet, Rikard Wolff / Permalink / 0
God morgon ,
 
Har ni sovit gott?
Själv har tankarna rusat runt i min hjärna och det har i vanlig ordning stört min skönhetssömn... 
 
Ingen har väl undgått att skådespelaren Rikard Wolff har dött i sviterna av lungemfysem? För någon vecka sedan så såg jag en bild på hans instagramkonto när han låg i sjukbädden (den bild som sprids överallt nu) och då förstod man ju att det inte var långt kvar. Det gjorde verkligen ont att se. 
 
Varför känns det så tomt när en person man inte ens känner har gått bort?
En känd person väcker alltid känslor och om någon, så gjorde verkligen Rikard Wolff just det. Väckte känslor.
Han var, bara i sin utstrålning, en intressant person. Blicken, utseendet, sättet han förde sig på och allt prat kring hans unga älskare. Över allt detta så var han en briljant skådespelare och en väldigt älskad person. En ödmjuk, rolig, varm och spännande person som vi fick följa genom medier i alla former. Det är inte lätt att leva upp till alla de vackra orden.
 
Skådespelare fascinerar mig och speciellt de personer som verkligen levde sitt liv, på sitt sätt. Jag fascineras av dem precis som jag fascineras av sångare och artister i övrigt. Freddie Mercury, Lemmy Kilmister för att bara nämna två av dem. De levde ett speciellt liv och de var speciella människor. 
 
Rikard Wolff var så sårbar men stark, attraherade många kvinnor men var homosexuell. Att vara man och homosexuell drar till sig kvinnor. De männen har ett annat sätt än heteromän. Det gillar vi. 
Att han också var pappa till en flicka i min egen dotters ålder blev än mer intressant och han fick barnet med Jonas Gardells syster. Att leva upp till en så perfek och intressantt bild är svårt för oss andra. 
 
Alla blir helgon när de dör, men Rikard Wolff var ett helgon även när han levde. Omtyckt och älskad av alla. Kanske kan det vara så att han höll sig med väldigt få människor nära sig? Att han alltid var tillmötesgående och trevlig mot de han mötte men när han stängde dörren så var det få som hade tillträde in. 
 
Nu när han är död, blir han mer intressant för allmänheten då?
Döden fascinerar och skrämmer oss. Döden är så definitiv.
 
Vila i frid, vackra ängel.

En epidemi av trasiga människor

Allmänt, samhälle / Ensamhet, Hat, Hot, Mobbing, Rädsla, Sorg / Permalink / 0
Jag ser, hör, upplever en massa konstiga, sjuka saker och händelser sedan några år tillbaka.
Det är en sak att läsa om trasiga själar i nyheter och på andras bloggar men att uppleva det själv ger en bekräftelse på det man tar in via sociala medier och nyheter.
Är det bara jag, eller är det fler som upplever att männsikor bivit helt förvridna? Den ena värre än den andra. Att fråga sig hur de egentligen mår är ju bara slöseri med tid för det har de ju redan visat. 
Sjuka beteenden, hot, hat, övergrepp, hånande och kränkande beteenden mot andra. 
Är du också den som bara tittar på men sedan vänder dig om och går för att slippa bli inblandad? 
 
Jag ser även problem på mina barns skola och vill ta upp problemen med lärare och rektor men det förminskas och faller i glömska. De flackande blickarna från pedagoger när man ifrågasätter och ingenting händer. "Vi står med bakbundna händer" är ofta ett åtekommande svar. Det råder brist på lärare, både i skola och förskola så de behöver ju inte vara rädda för att förlora jobb. Kanske blir de utfrysta av chefer och kollegor om de vill ta tag i problemen? Jag vet inte. Att inte stävja problem i skolan med mobbing och våld är ju att svika våra barn och barn gör inte som man säger. Barn gör som man gör.
Barn är barn (och det är ju tur det) men det är vi vuxna som är ett problem. Ett stort problem. Jag har lärt mig att man inte ska lägga sig i och får fortfarande höra att jag inte ska lägga mig i. Men jag lägger mig i när andra far illa, vuxna som barn, för att jag känner empati och sorg för de som råkar illa ut. Vem ska annars finnas där för de som behöver det? Varför vill de tysta mig?
Jag har sällan fått stöd av andra utan de flesta har brutit för att de är rädda. De vill inte själva råka illa ut och de är lättledda. 
 
Jag beundrar de som söker kontakt med de som är utsatta, sätter sig ner och tar sig tid även om det inte alltid är välkommet, men då har man ändå gjort något. Alla vill ju inte bli sedda pga skam och de känner sig mindre värda. Men bara att visa att man finns och är där om någon behöver prata är guld och verkligen att visa att dåligt beteende aldrig är ok.
Vänd er från den som utsätter andra, inte från den som blir utsatt. Det är allt för ofta som offret får känna skuld och skam och får flytta på sig. 
 
Du är inte vacker för att du har en vacker yta och utåt sett är trevlig, du är vacker när du bryr dig om andra och visar empati och kärlek. En vacker själ är bra mycket finare än en påklistrad vacker yta.
  
 
Kram 
 
 
Till top