Endast kärlek kan hela

Personligt / Hat, Helande, Kärlek, Livet / Permalink / 0
Jag tror inte på hat och att hata tillbaka eller att ge igen mot onda människor.
Det gangnar inte mig. Jag tror mer på att bli helad och lagad från andras ondska med hjälp av kärlek, att bryta kedjan av hat och elakhet. Att få landa i bomull av någons kärlek är fint, vackert och helande för både det fysiska behovet men mest det psykiska.
Den fysiska kärleken börjar med den psykiska. Det som finns i själ och hjärta. Dit inget hat kan tränga igenom.
 
 
 
Det finns alldeles för mycket våld, hat och medveten jävlighet i vår tillvaro. Varför bjuda på det och göda det genom att hata tillbaka? Det blir bara som att kasta benisn på en redan aggressiv eld.
 
Kanske är vi rädda för att bli sårade? Bättre att såra innan man själv hunnit bli sårad? 
Det märks att många hellre tror att ens uppsåt är av illvilja och elakhet än av glädje, vänlighet, humor och kärlek. Jag är öppen för kärlek och humor. Vänlighet och glädje. 
Att kunna leva avslappnat utan att vara rädd för att bli påhoppad och illa behandlad, en lyx. En ouppnålig lyx?
 
Att få kunna uppleva kärlek som är större än det vi kan ta på, den mentala och rakt igenom välmenande kärleken är nästan omöjlig att få. Endast den kan hela oss.
Kram
...............
 
 

Vem var Rikard Wolff?

Allmänt, Personligt, samhälle / Döden, Homosexuell, Kärlek, Livet, Rikard Wolff / Permalink / 0
God morgon ,
 
Har ni sovit gott?
Själv har tankarna rusat runt i min hjärna och det har i vanlig ordning stört min skönhetssömn... 
 
Ingen har väl undgått att skådespelaren Rikard Wolff har dött i sviterna av lungemfysem? För någon vecka sedan så såg jag en bild på hans instagramkonto när han låg i sjukbädden (den bild som sprids överallt nu) och då förstod man ju att det inte var långt kvar. Det gjorde verkligen ont att se. 
 
Varför känns det så tomt när en person man inte ens känner har gått bort?
En känd person väcker alltid känslor och om någon, så gjorde verkligen Rikard Wolff just det. Väckte känslor.
Han var, bara i sin utstrålning, en intressant person. Blicken, utseendet, sättet han förde sig på och allt prat kring hans unga älskare. Över allt detta så var han en briljant skådespelare och en väldigt älskad person. En ödmjuk, rolig, varm och spännande person som vi fick följa genom medier i alla former. Det är inte lätt att leva upp till alla de vackra orden.
 
Skådespelare fascinerar mig och speciellt de personer som verkligen levde sitt liv, på sitt sätt. Jag fascineras av dem precis som jag fascineras av sångare och artister i övrigt. Freddie Mercury, Lemmy Kilmister för att bara nämna två av dem. De levde ett speciellt liv och de var speciella människor. 
 
Rikard Wolff var så sårbar men stark, attraherade många kvinnor men var homosexuell. Att vara man och homosexuell drar till sig kvinnor. De männen har ett annat sätt än heteromän. Det gillar vi. 
Att han också var pappa till en flicka i min egen dotters ålder blev än mer intressant och han fick barnet med Jonas Gardells syster. Att leva upp till en så perfek och intressantt bild är svårt för oss andra. 
 
Alla blir helgon när de dör, men Rikard Wolff var ett helgon även när han levde. Omtyckt och älskad av alla. Kanske kan det vara så att han höll sig med väldigt få människor nära sig? Att han alltid var tillmötesgående och trevlig mot de han mötte men när han stängde dörren så var det få som hade tillträde in. 
 
Nu när han är död, blir han mer intressant för allmänheten då?
Döden fascinerar och skrämmer oss. Döden är så definitiv.
 
Vila i frid, vackra ängel.

En grubblande själ

Allmänt, Personligt / Känslor, Mörker, Tankar / Permalink / 0
Det är jobbigt ibland, att vara en kännande och grubblande person.
 
En vilsen själ som inte riktigt hör hemma någonstans och som inte hittat sin plats i livet.
 
Det är jobbigt att känna sorg och mörker och det har jag gjort sedan barnsben. Jag är trött på det. Trött på att känna och trött på att tänka för mycket.
 
 
 ....
Till top